Kapitel 10!

Klockan närmade sig halv två och vi var fortfarande vakna, varken han eller jag kunde somna så vi bestämde oss för att gå ner och kolla på tv, jag hade redan mitt nattlinne på mig, en vanlig vit t-shirt som jag hade skrivit massa saker på, han hade bara ett par mjukisbyxor på sig, han var mer vältränad än vad jag hade trott.


På tvn fanns inget kul, utom några gamla scrubs-avsnitt, men det spelade ingen roll för jag kunde ändå inte hålla ögonen på tvn. Ulrik var inte heller särskilt koncentrerad på tvn. Vi tittade på varandra en liten stund, men sen kunde jag inte hålla mig för skratt, så töntigt det var egentligen. Ulrik började skratta han med, så där satt vi,tätt intill varandra och gapskrattade, jag kände att jag var lite smått hyper och jag skulle verkligen inte kunna somna nu. Efter ett tags skrattande frågade jag om vi inte kunde gå ut en runda igen, jag skulle inte kunna somna alls inatt om jag inte fick frisk luft så min hjärna kunde lugna ner sig lite. Det var fortfarande ganska varmt ute så jag tog bara på mig ett par jeans-shorts också.

Jag visste inte riktigt vart vi skulle gå så jag lät Ulrik bestämma, han sa att han visste ett ställe i skogen där det fanns gatlampor, som man kunde gå vid. Jag lät honom gå först eftersom jag inte hade en aning om var det låg någonstans. Det tog ett tag att gå dit och under den tiden hann vi med att prata om alla möjliga saker som kom upp i huvudet.

-Hur långt är det kvar?

-Vet inte, det tar nog ungefär fem minuter till.

-Aha, vad bra. Förlåt för att jag säkert gjort så att du kommer vara jättetrött imorgon på spelningen, skulle inte ha ringt dig från början.

-Nej, känn inte så, jag hade ändå inte kunnat somna om jag hade varit hemma. All tid som jag inte är med dig spenderar jag åt att tänka på dig. Han gick närmare mig, drog mig tätt intill honom och kollade sådär gulligt på mig under sin rufsiga lugg, som bara han kan. Mitt hjärta bultade som aldrig förr och mina tankar for fram och tillbaka, han närmade sig med sitt ansikte och jag bara stod stilla, hans läppar var bara någon centimeter ifrån mina nu. Tillslut nuddade hans läppar mina och jag ryckte till. Han släppte taget om mig och såg smått förvånad ut.

-Åhnej, vad har jag nu gjort? förlåt, jag skulle inte kysst dig, vad tänker jag med? han kollade ner i marken och såg ut som att han verkligen ångrade sig, jag stod fortfarande fastfrusen och kunde knappt prata. När jag försökte säga att jag bara hade blivit chockad av att han faktiskt ville kyssa mig, för att jag trott att han bara ville vara vän med mig stammade jag så mycket att man antagligen nästan inte kunde höra vad jag sa.

Kort inlägg, jag vet, men jag sitter verkligen fast i den här berättelsen just nu och jag har ganska mycket med skolan just nu, så det kommer ta ett tag innan jag uppdaterar, tyvärr.

Kapitel 10 är på väg nu!

Har äntligen börjat få tillbaka min skrivarglädje, vet ungefär vad jag vill ska hända osv, vet inte helt säkert men det kanske kommer upp imorgon eller på torsdag, annars är det uppe på söndag, haha.

återkommer i helgen!

Just nu är jag så trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna, har varit så i några dagar, så jag kommer inte ha ork eller så att uppdatera förren på kanske lördag eller något, hoppas ni fortsätter läsa och kommentera, ska försöka göra nästa kapitel lite längre!

Tack för alla underbara kommentarer, ni får mig att vilja fortsätta skriva, utan er hade detta aldrig funkat! <3

Kapitel 9

-Glad att du ringde till mig, man vet ju aldrig vad som hade hänt annars.
-Jag trodde inte du skulle ha tid att träffa mig ens, men tänkte att det var bäst att ringa iallafall, man måste ju vara på säkra sidan.

Där satt vi, i soffan i vardagsrummet på övervåningen och jag hade nyss berättat allt, om pappa, om mobbningen, om tjejen som stod utanför huset. Tårarna rann nerför mina kinder men jag kunde inte hålla emot, allt som jag hade hållt inom mig så länge, som jag inte kunnat berätta för någon, allt var nu berättat. Jag visste att jag kunde lita på Ulrik tillräckligt mycket för att berätta det här för honom.



Jag satte ner huvudet i händerna och det blev bara mer och mer tårar, plötsligt kände jag hur Ulrik hoppade närmare och kramade om mig. jag lyfte på huvudet och slog armarna om honom också, jag kunde inte låta bli att le lite, det kändes så konstigt, jag kunde fortfarande inte släppa tanken på att jag berättat allt som jag hållt hemligt i så många år för min största idol och som det verkade nu, min vän. Jag släppte taget och vi satt och kollade på varandra en liten stund, jag torkade bort tårarna från mina kinder och sen frågade jag om han kunde sova här, jag skulle aldrig klara av att vara här själv. Han sa att det kanske skulle gå, fast att han skulle iväg till Växjö och ha en spelning där på kvällen imorgon, så han var tvungen att gå upp tidigt för att packa och så. Jag svarade att det var lugnt.


Eftersom han inte hade något att sova i eller så gick vi hem mot honom, klockan var nog över tolv och jag hade alltid varit rädd för att vara ute på natten, men jag kände mig trygg när jag gick med honom. Vi gick in i huset och hans pappa kom ut i hallen, han blinkade mot ulrik och frågade lite skämtsamt om han skaffat flickvän, Ulrik kollade mot mig och svarade sen att jag bara var en kompis... än, men sen skrattade han.
Jag skrattade också till och undrade ifall han visste att jag ville vara mer än bara vän med honom. Jag presenterade mig för hans pappa och sen gick vi in i Ulriks rum. Han plockade ner sakerna han behövde i en väska och sen sa han hejdå till sina föräldrar och sa att han kommer hem sent imorgon, för att hans spelning var slut vid halv nio och det tog några timmar att åka. Sen gick vi hemåt igen, när vi kom innanför dörren låste jag direkt. Vi gick upp på rummet och ulrik slängde väskan på min säng, då kom jag på att jag inte hade någonstans för honom att sova, han ville ju antagligen inte sova i samma säng som mig.

-Jag har kommit på att du inte har någonstans att sova, om du inte vill sova i soffan, eller så kan jag sova i soffan och så får du sova i sängen.
-Varför kan inte båda sova i sängen? Det är ju en dubbelsäng för att två ska sova i den, eller hur? Jag blev chockad, men sa att om det inte gjorde honom något så kunde vi sova båda två i sängen.

Kapitel 8

Det första som flög förbi i mina tankar var att tjejen var där utanför fortfarande, så jag gick in i vardagsrummet och drog för gardinerna, jag vågade inte ens kolla ut. Nu flög det många tankar genom huvudet, var hon ensam där? var det ens hon? vad ville personen mig, om det inte var hon? vad ville HON?
vad skulle jag göra nu? Jag kunde ju knappast ringa till mamma och be henne komma hem. Hon behöver sin lediga tid från mig. Det var då jag kom på det, den briljanta planen.

Jag tog upp mobilen ur fickan med skakiga händer, slog in koden och bläddrade bland kontakterna. Där, nästan längst ner stod namnet jag letade efter. Ulrik Munther. Jag tryckte på ring och jag hoppades han skulle svara, det var ju ganska sent nu. Efter ungefär sju signaler svarade han.

-Hej på dig! det lät som att han var glad iallafall
-Hallå! skulle vi kunna träffas? det har hänt en grej, jag vågar inte sitta hemma själv. Min röst darrade
-Du låter upprörd, klart vi kan träffas, ska vi mötas vid vårt vanliga ställe?
-Det låter bra, skynda dig, jag vågar inte vara själv länge till.
-Jag lovar att jag är där redan innan du kommer dit.
-Awesome, ses snart, hejdå
-hejdå.





Jag hade fortfarande min mjukisdress på mig, som jag hade bytt till innan jag satte mig vid datorn, men det brydde jag mig inte om. Jag kollade så mina nycklar låg i fickan och la ner mobilen i andra fickan. Eftersom att det inte kändes särskilt säkert att gå ut genom den vanliga dörren tog jag bakvägen, så fort jag var ute på tomten började jag springa, vägen mot ulrik kändes mycket längre än vad den hade gjort innan. Jag sprang och sprang, men det kändes som att jag aldrig kom närmare. Efter ett bra tag var jag framme, det hade börjat regna också, så antagligen såg jag ut som något katten släpat in. Ulrik höll vad han hade lovat, han stod redan där och väntade på mig.

Jag slutade inte springa förren jag stod nästan precis bredvid honom och när jag väl hade stannat kippade jag efter andan, såhär utmattad hade jag nog aldrig varit efter att ha sprungit en sån här kort sträcka. Det snurrade i huvudet och jag såg dimmigt. Antagligen märkte ulrik att jag vinglade, för han frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag var lite yr och behövde sätta mig ner, men att jag helst inte ville vara utomhus, så jag frågade om vi kunde vara hemma hos mig, så jag kunde hålla koll på huset. Helst ville jag att han skulle sova över hemma hos mig, då hade jag kunnat känna mig säker hela tiden iallafall, men jag vågade inte riktigt fråga.

Vi började gå mot huset och ulrik var tvungen att hålla om mig för att jag inte skulle falla. När vi var ungefär 20 meter ifrån tomten sa jag att vi skulle gå in via bakvägen, jag skulle förklara varför senare. Jag visade honom var dörren var och låste upp, direkt när vi var inne i huset låste jag igen. Sen gick vi upp på mitt rum och började snacka.

kapitel 7

Jag orkade inte plocka bland mina kläder direkt, så jag gick ner och hämtade pannkakor som vi hade kvar i kylskåpet sen frukosten. Mamma skulle iväg och handla, sen skulle hon iväg till någon väninna och vara där i några dagar, som vanligt. Jag hade blivit van vid att vara lämnad ensam för det mesta, redan när jag var tolv år började jag få vara ensam i två dagar i streck ibland, jag hade lärt mig att laga mat, tvätta kläder och andra saker som man inte skulle behöva bry sig om vid den åldern. Hon hade förändrats sen pappa förklarade att han varken ville se mig eller henne mer och hade försvunnit, ut ur våra liv. Den dagen hade förändrat mitt liv, ingenting var detsamma, någon månad efter började mina vänner mobba mig och jag blev utfryst. Det fick mig att vilja hitta något som jag kunde bli bra på, dom kanske skulle sluta vara på mig hela tiden då.
Jag testade alla möjliga sporter, målade, spelade instrument och skrev dikter men inget funkade för mig, det var inte förren ett år senare som jag fann vad jag brann för, det var att springa, träna styrketräning och sminka mig.



Tyvärr hjälpte ju inte det, snarare tvärtom, fler och fler var mot mig ju mer jag började träna, men det gjorde inget, för jag visste att jag var bra på en sak iallafall. Jag brydde mig nästan inte längre, enda till förra terminen. Då började jag t.om. drömma hemska mardrömmar. Drömmarna kom tillbaka regelbundet enda tills jag fick reda på Ulriks musik, då fick jag självförtroende igen och jag slutade bry mig. Skolan gick bättre och bättre och när jag krockade med honom i stan och varje gång jag träffade honom efter det glömde jag bort mina problem och kunde bara slappna av.



Plötsligt väcktes jag upp ur mina tankar av att någon knackade på dörren, jag kollade ut genom fönstret ifrån mammas rum. Personen som stod där nedanför var tjejen som först hade varit min bästa vän, men sedan vänt sida helt, nu ville hon inte ens synas 20 meter ifrån mig. Det var bäst att inte öppna så jag gick in på mitt rum, höjde volymen på musiken och började äntligen på högen med kläder. Efter att ha velat fram och tillbaka i flera timmar kom jag fram till exakt vad jag skulle ha på mig.


När jag gick ner upptäckte jag att ytterlampan var tänd, vilket betydde att någon precis hade varit där.




Dam dam dam.... vad händer näst då? haha, ska se när jag kan få in nästa uppdatering, kommentera vad ni tycker och om det är något jag behöver ändra/som ni kanske vill ha förklarat mer! :) 

Förlåtförlåtförlåt

Uppdateringen suger verkligen, men nu börjar skolan snart så ni får nog ta och vänja er vid det, ska försöka få klart ett kapitel imorgon iallafall. Om ni vill att det ska komma fler kapitel snabbare får ni ta och hjälpa till lite, något som kan inspirera mig osv :)

Har skrivit några rader på det nya kapitlet iaf, men får se när det kommer upp!

hade tänktt att när skolan är igång så skriver jag en massa om helgerna och har tidsinställda inlägg, men det kan hända att det kommer kortare kapitel mellan som jag skriver då.

Kapitel 6

För varje steg jag gick blev jag mer nervös, jag ångrade lite att jag tog mina högklackade skor, det hjälpte inte precis att försöka hålla balansen på dom. Antagligen såg jag jättedum ut och han skulle säkert skratta åt mig.



När jag var tio meter ifrån stället såg jag att han redan var där och spelade på sin iphone. Han hade en rutig skjorta och mjukisbyxor på sig, lite udda kombination men det såg bra ut på honom. Jag blev glad bara av att se honom och konstigt nog var jag inte nervös längre. När han såg mig stängde han av spelet och började gå mot mig.

Vi hälsade på varandra och han frågade var jag bodde, jag sa att det skulle ta ca fem-tio minuter att gå dit. Vi började gå under tystnad, det var ganska skönt att bara få gå bredvid honom utan att behöva prata, just nu kändes det som att det skulle bli bra iallafall. När vi var framme vid huset låste jag upp och öppnade dörren.

-Stig på. sa jag och skratta lite, Ulrik skrattade också. Vi gick in och jag tog av mig skorna, känslan efter det var som att gå på moln. När jag ställde upp skorna på hyllan verkade ulrik ha upptäckt hur höga dom egentligen var, vilket var ganska konstigt eftersom att jag var typ fem centimeter högre än honom när vi gick.

-Är dom verkligen sköna att ha på sig? Eller är du bara väldigt bra på att dölja smärta?
-Både och, heh, kom så går vi upp på mitt rum.


Vi gick uppför trappan och in på mitt rum som låg rakt framför trappan på övervåningen. Jag satte igång datorn och sa åt ulrik att sätta sig på sängen, sen satte jag mig bredvid honom och la datorn i sängen. Eftersom min dator var så seg tog det ungefär tjugo minuter att starta upp den. Jag undrade ifall han var hungrig och han svarade att han inte hade ätit sen vid halv tio.

-Vad vill du ha att äta då? Går det bra med bacon?
-Ja, jag älskar bacon!
-Vad bra, för det gör jag med, du får följa med ner för det tar sån tid att laga mat för mig.

När vi stod nere i köket tog jag fram ett baconpaket och en stekpanna. Samtidigt som jag väntade på att stekpannan skulle bli varmare satte jag igång musik från min spotify-playlist. Jag hade glömt att den inte bytte låt i ordning utan att den hoppade mellan låtarna, såklart började "en vanlig dag" spelas. Jag blev röd i ansiktet och bytte låt snabbt. Ulrik bara skrattade, jag skämdes lika mycket som dagen vi träffades och hans låt spelades upp från min mobil.



När stekpannan var uppvärmd slängde jag i baconen och började steka dom, Ulrik ändrade låtar på spotify.
Jag plockade fram två tallrikar och bestick när allt var klart och när vi hade ätit klart gick vi upp.
Efter att ha suttit där på min säng i ungefär en timme och pratat om allt möjligt bestämde vi oss för att gå ut en runda, jag lämnade en lapp åt mamma på bordet och tog på mig mina skor som jag hade innan idag.
Eftersom att jag inte orkade träffa någon från min skola sa jag att vi kunde gå utanför stan.
Vi gick runt lite, men helt plötsligt började det regna, så vi bestämde oss för att gå in mot stan iallafall, vi satte oss på ett mysigt café som jag aldrig hade sett innan, jag beställde en cupcake och te och ulrik tog samma sak.

-Alltså jag kan fortfarande inte fatta det, innan var jag den där mobbade tjejen som ingen ville ha och med sämst självförtroende, men nu sitter jag här med dig och känner mig bättre än någonsin. Kanske låter konstigt och så, men du har ändrat mitt liv totalt.
-Glad att du känner så, alltid trevligt att beröra människor. Så fort du får problem kan du skicka ett sms eller ringa till mig så fixar jag det, höhö. Han kollade mig rakt in i ögonen och blinkade med ena ögat.
-Ska jag definitivt göra!
-Om du vill kan vi ju ha filmkväll eller något imorgon? Du kan sova över om du vill.
-Seriöst, vill du verkligen det? Klart jag vill! om mamma bara kan gå med på det också.
-Ja, annars hade jag ju inte frågat, right?
-Haha, nae, men jag kan ringa mamma nu, hon har ändå slutat jobba.


Inombords ville jag bara skrika och börja gråta, Ulrik munther ville att jag skulle sova över och kolla på film med honom. Jag ringde mamma och frågade om jag fick sova över hos en kille, hon blev tveksam men sa ja iallafall.

-Det gick!
-Vad bra, kan du komma till mig vid halv sju imorgon då?
-Visst!


Vi gick hemåt och skiljdes åt vid samma ställe som förra gången. Nu skulle jag hem och planera vad jag ska ha på mig imorgon.

Kapitel 5

Dagarna fortsatte och skolan var fortfarande lika seg, fast ändå kände jag det där lilla hoppet om att få se Ulriks ansikte igen, så fort jag tänkte på honom blev jag lika pirrig i magen. Varje kväll såg jag att han var inloggad på chatten, men vågade inte riktigt skriva. Men på torsdagen kände jag mig ändå tvungen att skriva, tänk om vi inte skulle träffas annars.

-Hej! Svaret kom snabbt tillbaka, det verkade nästan som att han hade väntat på att jag skulle skriva.
-Hallå du! Hur blir det imorgon? Vi ska träffas va? :)
-Om du fortfarande vill så ... jag träffar dig mer än gärna igen!
-Klart jag vill, var ska vi träffas och vad ska vi göra?
-Jag vet inte, om du vill kan vi kanske vara hemma hos mig, mamma kommer nog inte hem förren ganska sent. Vi kan väl träffas där vi skildes åt förra gången?
-Låter perfekt, ska vi ses vid halv 3?
-Låter bra, jag slutar vid halv 1, ses då, jag måste gå nu, mamma blir galen annars, hehe.
-Okej, hörs imorgon, jag skickar ett sms till dig!

Jag loggade ut från facebook och stängde av datorn, sen gick jag ner i köket till mamma som precis hade lagat mat. Det blev sushi, min favoritmat! Vi åt under tystnad och det låg en ganska tung stämning i luften, så fort vi hade ätit klart gick jag ut för att rensa upp mina tankar lite, det kändes som att hela mitt huvud var kaos och jag hade en sprängande huvudväk, men eftersom inga värktabletter hjälpte så brydde jag mig inte om det, bara jag inte behövde vara i huset och känna tomheten som fanns där inne.



Jag gick runt i vad som kändes som fem minuter, men när jag kom in och såg klockan var den tio, jag hade varit ute i tre timmar, mamma låg redan och sov så jag smög till mitt rum. Eftersom att jag ändå inte hade så mycket att göra gick jag och la mig.

Dagen efter fixade jag mig inte alls på morgonen, slängde på mig en mysdress och bestämde mig för att skippa jogging-rundan idag och istället gå hela vägen till skolan, vilket var lite över en mil.



Dagen gick fortare än vad jag hade tänkt mig, hade bara roliga ämnen, bild, slöjd och SO.
När jag såg att det var ca fem minuter kvar började jag packa ihop mina grejer. Eftersom att jag satt längst bak märkte ingen det ändå, tiden gick saktare nu mot slutet, men äntligen sa läraren att vi fick sluta, jag sprang genom korridoren, tog första spårvagnen hem och började fixa mig. Jag bytte kläder och tog på mig jeansen jag köpte och en magtröja som jag hade hittat längst in i garderoben. Klockan närmade sig kvart över två och jag gick ut, mamma var inte hemma, vilket var ganska bra. Jag låste dörren och gick sakta mot platsen där vi hade sagt hejdå.



förlåt för det korta inlägget och allt, men min inspiration är sämst nu, ni får gärna ge förslag!
Hoppas ni blir nöjda med det lilla jag kunde fantisera ihop iallafall, i nästa inlägg får ni reda på nya saker och det kommer upp så snart som möjligt!

Kapitel 4

-Så du har skaffat ny kille, missfoster? en av tjejerna, som visste vem Ulrik var, sa det samtidigt som hon kollade på mig med en blick som skulle kunna döda.
-Prata inte så mot min tjej! Jag blev chockad, hade Ulrik precis kallat mig för sin tjej? Jag kollade mot honom, och han log mot mig.
-Vart fick du luft ifrån? Spela inte cool för att du är känd eller så, ingen gillar dig ändå!
-Ingen gillar mig? tror nog det är lite fler som gillar mig än som gillar dig lilla gumman.
-Men asså, åhhhhh. Du är ju helt dum i huvudet. Tjejen började småskrika och fick en gäll röst, hon blev röd i ansiktet, sen sa hon åt sina kompisar att dom skulle dra.


Så där stod jag, med Ulriks armar om mig och kände mig lycklig. Vi fortsatte att gå och när vi gick in i spårvagnen upptäckte vi att det bara fanns en plats kvar, så jag sa att jag kunde stå upp, men ulrik sa att jag kunde sitta i hans knä. Det tackade man ju inte nej till precis.


-Tack för det du gjorde där, fattar inte att du kallade mig för din tjej.
-Vad gör man inte för vänner, du är bland en av dom trevligaste tjejerna som jag har träffat. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet så jag vände mig om, mumlade fram ett tack och kollade ut. Helt plötsligt kände jag hur Ulriks armar svepte sig om mig, jag blev glad och började le som en dåre, killen som jag träffade idag verkade faktiskt tycka om mig, iallafall som vän. Nu spelade det ingen roll vad några andra säger, jag hade Ulrik att lita på.

När vi var hemma hos Ulrik frågade han om jag ville ha något att äta, jag var faktiskt lite hungrig, men tackade ändå nej. Vi gick in i hans rum och det första man kunde se var två gitarrer som hängde på väggen. Han gick mot sitt skrivbord och öppnade en låda, där i låg mitt block, han tog ut det och gav det till mig, gissa om jag blev glad. Jag stoppade ner det i min väska och frågade sedan var jag kunde lägga väskan, Ulrik sa att jag fick lägga den var jag ville, så jag hängde den på skrivbordsstolen.



Han satte sig på i en soffa som han hade på rummet och bad mig att också sätta mig, så det gjorde jag.
Han tog fram sin laptop och  gick in på facebook.
-Vad heter du på facebook? frågade han, blinkade åt mig och räckte över datorn till mig.
-Cassandra Fru Batman Henriksson. Jag knappade in namnet och klickade in på min profil, sen gav jag tillbaka datorn. När han fick tillbaka datorn tryckte han på "bli vän med" och jag kände hur hjärtat dunkade snabbare, snart var jag vän, med ulrik munther, killen i mina drömmar, killen som jag nu var hemma hos.


efter att ha pratat ett tag ringde min telefon, det var mamma.
-Cassandra, var har du varit? Du måste ringa om du ska vara borta efter skolan. Mamma lät väldigt upprörd och jag kom på att jag hade varit borta i flera timmar.
-Förlåt! Jag har varit med en kompis hela dagen nästan och glömde berätta.
-Jaha, om du är med kompisar så är det ju lugnt, men nästa gång kan du iallafall skicka ett sms.
-Ja det ska jag göra. Jag kommer hem vid 8 eller något.
-Okej.





Vi la på och när jag såg hur mycket klockan var insåg jag att jag skulle vara tvungen att gå snart för att hinna hem till 8.

Ulrik följde mig halva vägen hem, tydligen bodde vi bara 5 kvarter ifrån varandra och hans hus låg nära stället där jag brukade jogga innan skolan när jag hade tid, konstigt att jag aldrig hade sett honom innan.

-Vi får ses någon annan gång, det var trevligt att vara med dig! utbrast Ulrik o log lite snett.
-Ja, verkligen, du är jätteschysst, vad sägs om att ses på fredag, då slutar jag skolan tidigt så jag slipper gå ifrån lektioner, haha.
-Det låter bra, vill ju inte att du ska skolka bara för att vara med mig.
-Äsch, spelar ändå ingen roll, jag pluggar hemma istället.


Vi kramade varandra och sen gick jag hemåt. Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna.

Svar på en kommentar!

Anonym
skit bra när kommer nästa?




Svar; den kommer upp så fort jag vet vad som ska hända i den och när den är klar, vilket antagligen blir imorgon någon gång :)

kapitel 3

Så där satt vi, längst in i caféet, utan att säga ett ljud. Hoppas att han inte tycker att jag är tråkig nu bara, sa jag och kollade på honom lite i smyg. Då upptäckte jag att han kollade på mig också, och jag blev röd i hela ansiktet, åh att jag aldrig kan sluta rodna, det är ju så sjukt pinsamt!
-Du är söt när du rodnar. Sa ulrik och gjorde det där charmiga leendet som jag älskade.
-ojdå, tack. Du är söt hela tiden. Samtidigt som jag sa det rodnade jag ännu mer.
-Haha, tack så mycket. Ska vi beställa? Jag bjuder.
-Men det behöver du inte göra!
-Jo, vad vill du ha nu? Ulrik kollade bestämt på mig och jag kunde inte låta bli att småfnissa.
-Men då. Jag tar en Cappuccino då bara.





Ulrik tog en biskvi och en cappuccino han med. Det var fortfarande ganska pinsam tystnad, men plötsligt började Ulrik prata om lite allt möjligt.
-Vet du vad jag kom på? 
-Haha nej?
-Jag glömde ditt block hemma hos mig, men vi kan åka och hämta det sen, om du vågar följa med haha.
-Visst ja, mitt block, jag hade helt glömt bort det! Du har inte kollat i det va?
-Nejdå, bara lite. Nu ville jag sjunka genom jorden, alla löjliga citat, allt kladd som handlade om just Ulrik, allt! Han hade förmodligen läst det. Han kollade mig i ögonen och sa att han tyckte att jag ritade fint.



När vi hade ätit klart gick vi ut på stan lite, skolan hade precis slutat så antagligen skulle det vara fullt av folk från min skola här. Jag hoppades att det inte skulle vara allt för många som vet vem Ulrik faktiskt är, fast iofs så var det nästan ingen på min skola som gillade honom.
-kom vi går hit! sa jag och började gå mot min favoritaffär, gina tricot.
-Åh nej, en klädaffär. Haha. Ulrik skrattade till lite men fortsatte gå mot affären iallafall.
-Hehe, jaa, jag såg ett par jeans här innan, jag måste bara kolla om dom finns kvar.
-Det är chill.


Inne i affären såg jag att det bara fanns ett par kvar av jeansen och dom var i min storlek, jag var tvungen att köpa dom!



-Dom var ju faktiskt lite snygga.
-Tack, jag ville ha dom enda sen jag såg dom och nu har jag äntligen råd haha.
-Det var ju bra, ska vi hem till mig och hämta blocket nu?
-Ja visst.




När vi gick ner mot spårvagnarna såg jag hur ett helt gäng av mobbare gick mot mig. Jag blev stel i hela kroppen och började gå långsammare. Ulrik märkte det och la armen runt mig och frågade vad som hände, jag svarade att dom framför mobbar mig och att jag helst vill undvika dom. Då drog han mig närmare sig och gick längre bort från dom, det hjälpte inte, dom kom närmare, enda tills dom tillslut stod framför mig och Ulrik.

Nu är gilla-sidan uppe!

Har nästan precis vaknat och så men men, har gjort en gilla-sida på facebook, så ni som vill ha mer uppdateringar och kanske vill fråga något kan ju gilla den, Ulrikmnovell <-- tryck på länken för att komma till sidan!

Nu ska jag inte tråka ut er med såna här tråkiga inlägg, nästa blir ett nytt kapitel!

dagens fråga(frågor)!

Jag har tänkt lite, att jag kanske skulle starta en facebook-sida, för den här bloggen?
Skulle ni varit intresserade av att gilla den sidan då?

Känns som att det hade varit lite smått onödigt att skapa en gilla-sida som bara får typ 2 likes, så vad tycker ni? Släng in en kommentar och om det är många som vill så skapar jag den imorgon någon gång!

Nästa kapitel kommer upp antingen senare idag eller imorgon, har fortfarande inte hunnit skriva/komma på något än, har ni några förslag så får ni gärna kommentera dom också :)

kapitel 2

-hallå? svarade jag försiktigt, tänk om det var någon av mobbarna, som hade hittat min bok och fått fram mitt nummer, då skulle jag varit tvungen att byta igen, vet inte hur många gånger det hade hänt.
-hej du! Jag hittade din bok, och såg numret, tänkte att den var din. jag kände igen rösten, men kunde inte sätta fingret på vems det var.

-Åh nej, du har kollat i den! Vem är det förresten? sa jag med darrande röst.

-Bara en vanlig kille, som du stötte ihop med i morse. sa killen i telefonen med charmig röst.

- U.. Ulrik .. Munther?

-Haha det stämmer. Om du vill kan vi träffas senare när du slutat skolan så kan du få tillbaka din bok. Man kunde höra att han småskrattade lite

-Åh, gärna, men du får lova att inte kolla i boken! Var ska vi träffas någonstans? jag fick nästan inte fram orden, men försökte iallafall.
-Ska försöka, sidorna fram till ditt nummer var ganska intressanta. hmm.. jag vet inte, har du något bra ställe där man kan fika?

-Men guuud, det är ju bilderna på dig, nej vad pinsamt. Du har redan sett dom värsta bilderna då, jag har ju misslyckats totalt med dom. Hmm, jag vet ett som är ganska fint och som har gott kaffe. Vi kan träffas där jag krockade om typ 20 minuter, om du kan då?

-Jag tyckte inte alls dom var misslyckade, ser ju nästan ut som en bild av mig! Det låter bra, vi ses då, hejdå så länge!

hejdå! Det var nära att jag sa puss också, men lyckades hejda mig i sista sekunden, tur var väl det. Nu var jag hur glad som helst, den här dagen har verkligen varit upp-och-ner-vänd. Jag sprang in i klassrummet, plockade ihop mina engelska-böcker och rusade ut ur klassrummet

-Cassandra vart ska du? läraren ropade efter mig, men jag brydde mig inte, nu brydde jag mig inte om skolan mer idag, jag skulle få träffa min största idol, killen som jag länge drömt om att få se. Killen som jag kunde sitta och lyssna på i flera timmar i streck, just den killen, Ulrik Munther, skulle jag kanske få träffa snart, om han inte ångrat sig och inte dyker upp. Det var nästan vad jag förväntade mig, inte skulle en kille som Ulrik vilja träffa mig, Cassandra, den där mobbade tjejen som ingen gillar.

Jag fortsatte att springa ända tills jag kom fram till spårvagnarna, då jag kollade bakom mig så att ingen hade följt efter. Jag hade tur, för det var det inte, så jag gick lugnt vidare, kollade på klockan; fem över två, jag skulle bara behöva vänta i fem minuter till spårvagnen som gick in mot stan var här, sen tog det tio minuter att åka dit, så det kunde nog bli lite tajt att hinna till stället där jag träffade honom inom 20 minuter.

Nu kom äntligen spårvagnen och eftersom den var så överfull fick jag stå upp, vilket iochförsig inte gjorde mig något. Vad som annars brukar kännas som några få minuter kändes nu som en evighet, jag undrade hur länge jag egentligen hade stått här. Efter vad som kändes som ännu en evighet så var jag äntligen framme, jag gick snabbt mot stället där vi krockat, han var inte där än, så jag satte mig på en bänk och plockade upp min ipod och började spela lite, nu var det inte länge till han skulle komma och jag kände mig mer och mer nervös, tänk om han skulle tycka att jag var jättekonstig och gå därifrån så fort han lämnat blocket.

Jag kollade upp och då såg jag honom, han stod med ryggen mot mig och kollade fundersamt runt för att hitta mig. Efter ett tags funderande och tvekande reste jag mig upp och gick mot honom, jag var tvungen att tänka efter för varje steg jag tog så jag inte skulle snubbla. När jag stod precis bakom honom la jag handen på hans rygg och undrade om han letade efter någon. Han vände sig om och kollade förvånat mot mig, men började sen le det där sneda leendet som fick mig att vilja sjunka genom marken av lycka.

-Jaha, där var du!
-Hehe, ja, ska vi gå till caféet nu? det lär bli överfullt snart, när alla slutar jobba.
-Visst! Du får visa vägen. nu skrattade han till lite också, jag trodde att jag bara drömde, så jag nöp mig själv lite diskret, deet gjorde ont, så alltså hände det faktiskt på riktigt.
-Jadå, följ med mig bara.

Så där gick vi bredvid varandra, mot caféet jag log som en idiot och hoppades på att han inte skulle kolla på mitt ansikte och se det. Jag kollade mot honom, hans steg var i takt med mina och hans hår fladdrade lite i vinden, han log också lite, när han kollade mot mig blev jag röd i ansiktet och kollade ner i marken.

När vi äntligen kom fram till caféet visade jag honom platsen jag gillade mest att sitta på, ett litet bord längst in i lokalen, där man kunde se nästan alla som satt i caféet.

Kapitel 1

-Cassandra, du måste gå upp nu, annars kommer du försent! mamma ropade nerifrån köket på mig, när jag vände mig om och kollade på klockan såg jag att den bara var kvart över 7, jag som inte skulle vara i skolan förren vid 9. Jag låg kvar i sängen ett tag, men bestämde mig för att gå ner till köket iallafall. På vägen mot köket passerade jag helkroppsspeglen som vi har i hallen, stannade upp ett tag och kollade på mig själv,

Där stod hon, tjejen som var så solbränd hon nästan kunde, med spiderbites på vänster sida av underläppen och kollade på mig med mörkbrunt långt hår, tjejen som alla kallade underviktig, för smal, anorexia-missfoster och sa att hon skulle äta mer, den tjejen är jag, Cassandra Henriksson, 16 år från Göteborg. Jag fattade inte hur alla kunde se mig som så smal, jag vägde ju minst lika mycket som dom?
Efter att ha stått framför speglen i ca 5 minuter gick jag vidare mot köket, där mamma stod och stekte bacon, min favoritmat över allt annat. Jag tog en tallrik och fyllde den med mat samtidigt som jag tänkte att det här skulle mobbarna sett.
När jag hade ätit klart gick jag upp på mitt rum och sminkade och  klädde på mig, dagens outfit fick bli den här;

och sminkningen blev såhär;

Efter att jag var klar med det tog jag min väska med skolböcker och stoppade ner min kamera i den. Kameran var något som jag hade med mig överallt, jag älskade att ta kort på stan och när något speciellt hände. Efter att allt var nerpackat sprang jag ner och på vägen ut ropade jag hejdå till mamma.

Hon visste inget om mobbningen som hade pågått i lite över två år nu, och hon trodde jag hade vänner, men sanningen var att när jag sa att jag skulle hem till någon gick jag bara ut och fotograferade eller gick runt på stan och shoppade.

När jag satt på tunnelbanan kollade jag på klockan, kvart över 8, jag skulle hinna åka och sola innan skolan började, dessutom skulle vi ha idrott första lektionen och jag var aldrig med på några av idrottslektionerna längre, för det var där som mobbningen hade varit värst.

Jag valde att sola i en kvart, sen åkte jag in mot stan med Ulrik Munther i hörlurarna, det kändes som att den här dagen kanske skulle bli ganska bra iallafall. När jag var framme gick jag mot caféet där jag alltid fikade. Jag höll redan alla skolböckerna i min hand. Helt plötsligt började jag tänka på annat, och såg inte killen som stod framför mig så jag råkade gå rakt in i honom. Jag tappade mina skolböcker och ramlade, hörlurarna flög ut ur mobilen och sticks and stones spelades på högsta volym, när jag kollade upp såg jag att killen vände sig om och sträckte fram handen, när jag kollade lite närmare såg jag vem det var, jag blev helt förstummad och kunde knappt stå kvar på benen när jag hade rest mig upp, det var ju ulrik munther!

När jag kom på att mobilen spelade hans musik på högsta volym blev jag generad och stängde genast av. Jag plockade upp mina böcker, och försökte få fram ett tack, men det gick sådär, han skrattade bara och sa ingen orsak.

När jag satte mig ner på caféet så fattade jag fortfarande inte att det hade hänt, jag hade gått rakt in i Ulrik Munther, och jag hade inte ens fått fram ett ordentligt tack, åh, vad dum jag är. Jag slog upp böckerna och försökte jobba, men det gick bara inte, allt jag kunde tänka på var honom. Sen upptäckte jag att mitt ritblock var borta, blocket där jag hade kladdat ner mitt telefonnummer, mitt namn och allt, hade även försökt rita av massa folk och misslyckats totalt, den var borta!

Jag hann inte ens äta upp frallan, packade ner mina böcker i väskan och sprang mot platsen där jag hade krockat, den fanns inte där heller, tänk om någon hade fått tag på den och nu satt och skrattade åt den. Jag var nära att gråta och satte mig på en bänk med händerna för ansiktet, klockan närmade sig antagligen halv 10 nu, och om jag inte åkte nu skulle jag missa min favoritlektion, bild, fast utan blocket skulle det vara omöjligt, jag som skulle visa läraren allt jag hade ritat under helgen.

Nu var jag verkligen inte långt ifrån att gråta, men jag försökte samla ihop mig och hoppade på spårvagnen och tog mig mot skolan.

Jag hann precis i tid och när jag förklarade vad som hade hänt(sa inte vem det var jag hade krockat med) så sa hon att det var okej och att jag skulle få en extra helg på mig. Skolan fortsatte som vanligt och alla fortsatte slänga taskiga kommentarer mot mig, men så på sista lektionen ringde telefonen plötsligt, det var okänt nummer, så jag visste inte om jag skulle våga svara, men bestämde mig för att jag skulle svara iallafall, så jag sprang ut ut klassrummet.

fortsättning följer..

Då gör jag också ett försök :')

Tänkte att jag också skulle göra en ulrik munther-novell, har väntat på det ett tag men inte haft någon inspiration alls, men nu har jag kommit igång iallafall. Den här novellen kommer vara i ca 10 kapitel, och jag ska försöka posta minst ett i veckan.

Ni som är här för att bara säga att jag "härmar andra" noveller så vill jag inte höra det, för jag läser inga andra novell-bloggar än novellomulrikmunther.blogg.se och jag är säker på att jag inte härmar den :)

Hoppas ni kommer trivas, första inlägget kommer upp på tisdag(idag) eller på onsdag, beroende på hur mycket jag har att göra.

Jag äger inga av bilderna jag lägger upp(utom dom som jag skriver är mina) utan dom kommer jag ta från weheartit

Det var allt jag hade att säga för nu, ska ändra designen och lite sånt senare, hoppas ni kommer trivas, kommentarer är alltid välkomna :)