Kapitel 4

-Så du har skaffat ny kille, missfoster? en av tjejerna, som visste vem Ulrik var, sa det samtidigt som hon kollade på mig med en blick som skulle kunna döda.
-Prata inte så mot min tjej! Jag blev chockad, hade Ulrik precis kallat mig för sin tjej? Jag kollade mot honom, och han log mot mig.
-Vart fick du luft ifrån? Spela inte cool för att du är känd eller så, ingen gillar dig ändå!
-Ingen gillar mig? tror nog det är lite fler som gillar mig än som gillar dig lilla gumman.
-Men asså, åhhhhh. Du är ju helt dum i huvudet. Tjejen började småskrika och fick en gäll röst, hon blev röd i ansiktet, sen sa hon åt sina kompisar att dom skulle dra.


Så där stod jag, med Ulriks armar om mig och kände mig lycklig. Vi fortsatte att gå och när vi gick in i spårvagnen upptäckte vi att det bara fanns en plats kvar, så jag sa att jag kunde stå upp, men ulrik sa att jag kunde sitta i hans knä. Det tackade man ju inte nej till precis.


-Tack för det du gjorde där, fattar inte att du kallade mig för din tjej.
-Vad gör man inte för vänner, du är bland en av dom trevligaste tjejerna som jag har träffat. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet så jag vände mig om, mumlade fram ett tack och kollade ut. Helt plötsligt kände jag hur Ulriks armar svepte sig om mig, jag blev glad och började le som en dåre, killen som jag träffade idag verkade faktiskt tycka om mig, iallafall som vän. Nu spelade det ingen roll vad några andra säger, jag hade Ulrik att lita på.

När vi var hemma hos Ulrik frågade han om jag ville ha något att äta, jag var faktiskt lite hungrig, men tackade ändå nej. Vi gick in i hans rum och det första man kunde se var två gitarrer som hängde på väggen. Han gick mot sitt skrivbord och öppnade en låda, där i låg mitt block, han tog ut det och gav det till mig, gissa om jag blev glad. Jag stoppade ner det i min väska och frågade sedan var jag kunde lägga väskan, Ulrik sa att jag fick lägga den var jag ville, så jag hängde den på skrivbordsstolen.



Han satte sig på i en soffa som han hade på rummet och bad mig att också sätta mig, så det gjorde jag.
Han tog fram sin laptop och  gick in på facebook.
-Vad heter du på facebook? frågade han, blinkade åt mig och räckte över datorn till mig.
-Cassandra Fru Batman Henriksson. Jag knappade in namnet och klickade in på min profil, sen gav jag tillbaka datorn. När han fick tillbaka datorn tryckte han på "bli vän med" och jag kände hur hjärtat dunkade snabbare, snart var jag vän, med ulrik munther, killen i mina drömmar, killen som jag nu var hemma hos.


efter att ha pratat ett tag ringde min telefon, det var mamma.
-Cassandra, var har du varit? Du måste ringa om du ska vara borta efter skolan. Mamma lät väldigt upprörd och jag kom på att jag hade varit borta i flera timmar.
-Förlåt! Jag har varit med en kompis hela dagen nästan och glömde berätta.
-Jaha, om du är med kompisar så är det ju lugnt, men nästa gång kan du iallafall skicka ett sms.
-Ja det ska jag göra. Jag kommer hem vid 8 eller något.
-Okej.





Vi la på och när jag såg hur mycket klockan var insåg jag att jag skulle vara tvungen att gå snart för att hinna hem till 8.

Ulrik följde mig halva vägen hem, tydligen bodde vi bara 5 kvarter ifrån varandra och hans hus låg nära stället där jag brukade jogga innan skolan när jag hade tid, konstigt att jag aldrig hade sett honom innan.

-Vi får ses någon annan gång, det var trevligt att vara med dig! utbrast Ulrik o log lite snett.
-Ja, verkligen, du är jätteschysst, vad sägs om att ses på fredag, då slutar jag skolan tidigt så jag slipper gå ifrån lektioner, haha.
-Det låter bra, vill ju inte att du ska skolka bara för att vara med mig.
-Äsch, spelar ändå ingen roll, jag pluggar hemma istället.


Vi kramade varandra och sen gick jag hemåt. Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna.