Kapitel 8

Det första som flög förbi i mina tankar var att tjejen var där utanför fortfarande, så jag gick in i vardagsrummet och drog för gardinerna, jag vågade inte ens kolla ut. Nu flög det många tankar genom huvudet, var hon ensam där? var det ens hon? vad ville personen mig, om det inte var hon? vad ville HON?
vad skulle jag göra nu? Jag kunde ju knappast ringa till mamma och be henne komma hem. Hon behöver sin lediga tid från mig. Det var då jag kom på det, den briljanta planen.

Jag tog upp mobilen ur fickan med skakiga händer, slog in koden och bläddrade bland kontakterna. Där, nästan längst ner stod namnet jag letade efter. Ulrik Munther. Jag tryckte på ring och jag hoppades han skulle svara, det var ju ganska sent nu. Efter ungefär sju signaler svarade han.

-Hej på dig! det lät som att han var glad iallafall
-Hallå! skulle vi kunna träffas? det har hänt en grej, jag vågar inte sitta hemma själv. Min röst darrade
-Du låter upprörd, klart vi kan träffas, ska vi mötas vid vårt vanliga ställe?
-Det låter bra, skynda dig, jag vågar inte vara själv länge till.
-Jag lovar att jag är där redan innan du kommer dit.
-Awesome, ses snart, hejdå
-hejdå.





Jag hade fortfarande min mjukisdress på mig, som jag hade bytt till innan jag satte mig vid datorn, men det brydde jag mig inte om. Jag kollade så mina nycklar låg i fickan och la ner mobilen i andra fickan. Eftersom att det inte kändes särskilt säkert att gå ut genom den vanliga dörren tog jag bakvägen, så fort jag var ute på tomten började jag springa, vägen mot ulrik kändes mycket längre än vad den hade gjort innan. Jag sprang och sprang, men det kändes som att jag aldrig kom närmare. Efter ett bra tag var jag framme, det hade börjat regna också, så antagligen såg jag ut som något katten släpat in. Ulrik höll vad han hade lovat, han stod redan där och väntade på mig.

Jag slutade inte springa förren jag stod nästan precis bredvid honom och när jag väl hade stannat kippade jag efter andan, såhär utmattad hade jag nog aldrig varit efter att ha sprungit en sån här kort sträcka. Det snurrade i huvudet och jag såg dimmigt. Antagligen märkte ulrik att jag vinglade, för han frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag var lite yr och behövde sätta mig ner, men att jag helst inte ville vara utomhus, så jag frågade om vi kunde vara hemma hos mig, så jag kunde hålla koll på huset. Helst ville jag att han skulle sova över hemma hos mig, då hade jag kunnat känna mig säker hela tiden iallafall, men jag vågade inte riktigt fråga.

Vi började gå mot huset och ulrik var tvungen att hålla om mig för att jag inte skulle falla. När vi var ungefär 20 meter ifrån tomten sa jag att vi skulle gå in via bakvägen, jag skulle förklara varför senare. Jag visade honom var dörren var och låste upp, direkt när vi var inne i huset låste jag igen. Sen gick vi upp på mitt rum och började snacka.