Kapitel 9

-Glad att du ringde till mig, man vet ju aldrig vad som hade hänt annars.
-Jag trodde inte du skulle ha tid att träffa mig ens, men tänkte att det var bäst att ringa iallafall, man måste ju vara på säkra sidan.

Där satt vi, i soffan i vardagsrummet på övervåningen och jag hade nyss berättat allt, om pappa, om mobbningen, om tjejen som stod utanför huset. Tårarna rann nerför mina kinder men jag kunde inte hålla emot, allt som jag hade hållt inom mig så länge, som jag inte kunnat berätta för någon, allt var nu berättat. Jag visste att jag kunde lita på Ulrik tillräckligt mycket för att berätta det här för honom.



Jag satte ner huvudet i händerna och det blev bara mer och mer tårar, plötsligt kände jag hur Ulrik hoppade närmare och kramade om mig. jag lyfte på huvudet och slog armarna om honom också, jag kunde inte låta bli att le lite, det kändes så konstigt, jag kunde fortfarande inte släppa tanken på att jag berättat allt som jag hållt hemligt i så många år för min största idol och som det verkade nu, min vän. Jag släppte taget och vi satt och kollade på varandra en liten stund, jag torkade bort tårarna från mina kinder och sen frågade jag om han kunde sova här, jag skulle aldrig klara av att vara här själv. Han sa att det kanske skulle gå, fast att han skulle iväg till Växjö och ha en spelning där på kvällen imorgon, så han var tvungen att gå upp tidigt för att packa och så. Jag svarade att det var lugnt.


Eftersom han inte hade något att sova i eller så gick vi hem mot honom, klockan var nog över tolv och jag hade alltid varit rädd för att vara ute på natten, men jag kände mig trygg när jag gick med honom. Vi gick in i huset och hans pappa kom ut i hallen, han blinkade mot ulrik och frågade lite skämtsamt om han skaffat flickvän, Ulrik kollade mot mig och svarade sen att jag bara var en kompis... än, men sen skrattade han.
Jag skrattade också till och undrade ifall han visste att jag ville vara mer än bara vän med honom. Jag presenterade mig för hans pappa och sen gick vi in i Ulriks rum. Han plockade ner sakerna han behövde i en väska och sen sa han hejdå till sina föräldrar och sa att han kommer hem sent imorgon, för att hans spelning var slut vid halv nio och det tog några timmar att åka. Sen gick vi hemåt igen, när vi kom innanför dörren låste jag direkt. Vi gick upp på rummet och ulrik slängde väskan på min säng, då kom jag på att jag inte hade någonstans för honom att sova, han ville ju antagligen inte sova i samma säng som mig.

-Jag har kommit på att du inte har någonstans att sova, om du inte vill sova i soffan, eller så kan jag sova i soffan och så får du sova i sängen.
-Varför kan inte båda sova i sängen? Det är ju en dubbelsäng för att två ska sova i den, eller hur? Jag blev chockad, men sa att om det inte gjorde honom något så kunde vi sova båda två i sängen.